In the ghetto

Nu är jag verkligen här. Herregud, känslorna som infann sig när planet gick ner för landning och New Yorks skyline uppenbarade sig....darrande underläpp och tårar i ögonen. Fick behärska mig haha Lycka! Jag kan inte förstå att jag är här! Och det fantastiska/läskiga är att det känns som att jag kommit hem...

Så rent praktiskt, vad händer? Jo, efter en seg flygresa med helt ok veganmat landade jag på Newark, New Jersey. Köade en bra stund för att komma igenom passkontrollen, jag var oväntat lugn faktiskt, jag hade ju ändå mina papper i ordning och USA gillar mest att skrämmas, när det väl kommer till kritan så är det inte så mycket krångligheter trots allt. En bussresa och jag hoppade av mitt på Times Square ( med ett gigantiskt leende på läpparna trots toktung väska). Btw, det är varmt här! Ca 27 grader idag! Lyckades få tag på en yellow cab som körde mig till Harlem. In the ghetto! Nä, inte så farligt faktiskt (men det är ju en riktigt bra Elvislåt). När jag kliver ur bilen möts jag av min fina Johanna, åh, det är underbart att få vara här med henne! Går ut direkt och köper lite kinamat (take away i pappersförpackningar såklart) och Johanna hade förberett med välkomstvin. Ungefär där är vi nu. Lyssnar på Empire State of mind, ahhh life is good!

Kommer nog vara i ett lyckorus ett par dar, eller kanske veckor!

Tidsskillnaden börjar ta ut sin rätt. Kan knappt vänta på att få vakna upp imon! Puss och kram!

Dagen före.

Jag tänkte att en blogg är ett bra sätt att hålla folk uppdaterade, so here it is!

Imon! Helt galet!! Vet inte riktigt hur jag ska kunna förklara hur det känns, kanske som en positiv ångestattack, det känns i hela kroppen och själen. Fast på ett bra sätt. 3 år av längtan är äntligen över!

Väskan är packad, jag lider av rätt kraftig övervikt...

De senaste dagarna har jag haft möjlighet att träffa en massa av de fina människor som finns i mitt liv. Om jag skulle dö i en flygolycka imon så skulle jag iallafall dö lycklig! Och på tal om att flyga; 8,5 h. Hoppas att jag hamnar bredvid någon trevlig människa för jag tror inte att jag klarar av att sitta tyst så länge.

Har två av de jobbigaste avskeden kvar; min kära mamma som följer mig till flygplatsen och kanske det jobbigaste, jo ni vet alla: Luffe! Hur ska jag klara mig i 3 månader och 3 veckor utan min älskade Puff? Buhu.

Ska se om det går att sova en sväng, familjens hund ligger redan på plats så det är bäst att jag också kryper ner.

Kärlek!

provar

hsdagshdghsadhgshj

Välkommen till min nya blogg!


Nyare inlägg
RSS 2.0