Fröken Lindoff

Januari.

Hey!

Ja, vad ska man säga. Det har varit rätt tyst här. Har funderat fram och tillbaka på om jag ska fortsätta blogga och jag kom fram till att det kan nog vara rätt trevligt ändå. Nån kanske läser och vill höra mer än facebookstatusar. Vad är det med facebook som är så himla beroendeframkallande? Varje morgon måste jag sitta en stund trots att jag alltid sen måste rusa till tunnelbanan och komma (för det mesta) precis i tid till min lektion. När man studerar på någon dansutbildning (gymnasiet, balettakademien ume, MH osv. gud jag har gjort några stycken...) så får man för det mesta alltid höra i början hur viktigt det är att vara i god tid till lektionen för att värma upp lite på egen hand och hitta fokus. Detta har på något sätt aldrig riktigt blivit en del av min rutin även om jag vet hur bra det är. Kanske ett sent nyårslöfte?

New York, New York. Som jag älskar den här staden! Fast jag älskar den mer när det inte är snöslask överallt. Men utan slasket/snön så hade jag ju heller inte fått se de söta gummiankorna som låg och guppade i den gigantiska vattenpölen på tunnelbanestationen eller killen som precis gjort en snöängel på bakgården. Sen behöver jag ju faktiskt inte klaga så mycket för jag springer omkring i mina prickiga gummistövlar som tar mig igenom all sörja!

Januari har varit lite upp och ner, började med en redig förkylning och sen har min fot krånglat så jag har inte riktigt kunnat dansa som jag vill. Men vad ska man göra, det är bara att kämpa vidare med stretch, akupunktur, is, inflammationshämmande och ibland kanske ignorerande av smärta (för saken är den att min fot nog aldrig kommer bli helt bra så det är bara att hitta att sett att leva/dansa med det!)

Jag har iaf bestämt mig för att fokusera på Horton, den moderna dansstil som jag tränat under hösten. Jag gillar verkligen hur den stilen skapar linjer i kroppen och hur stark man kan bli av att att träna den. Jag har dessutom hittat en till lärare, Kristina Berger, som är toppenbra. Hon visade sig dessutom vara halvsvensk, uppvuxen i Washington med svensk mamma från Göteborg så hon pratar flytande göteborska! Gött!  Jag har också hittat en yogalärare som jag tycker om, det är inte Ashtangayoga som jag tränat tidigare (och ibland saknar) men det är bra lektioner och jag känner att det kommer göra min kropp mer balanserad. (kanske också själen?)

Jag tänker såhär: lite mindre ambitiösa blogginlägg och det ska nog blir några fler av dem istället!

Kärlek!

Haha men se dar det hander saker pa bloggen igen, kuligt!! Men har du ingen bild pa gummiankorna? Jag kanner att jag behover anvanda mig av alla knep som finns for att forsoka se charmen med all denna sno :P och gumiankor later harligt :D



Puss!!

Oj, vilken chock!

Ett blogginlägg! :D Hehe.

En trevlig måndagsmorgonschock var det.



Opretentiöst och oftare låter toppenbra!

Tar ju bara några minuter och det blir ju mindre jobbigt ju oftare man gör det.



Och även om NY är vardag för dig nu så är det inte det för oss i Sverige. Vi gillar att höra att du har köpt en kopp kaffe på starbucks idag eller att du promenerade längs med 5th avenue på eftermiddagen. Att du satt på en parkbänk i Central Park eller köpte nya skor i soho. Allt är kul att läsa om här hemifrån!



Puss och uppmuntran!

Nej jag ahde ju inte kameran med mig (och avancerad mobil äger jag ju inte för tillfället) så det finns tyvärr bara mentala bilder på badankorna.



hehe, kul att kunna chocka dig Pia ;)

Låter lite som att du längtar hit hihi! Jag lovar, jag ska uppdatera mera! Hoppas knät och kroppen din blir starkare för varje dag!



Puss och kram!

Jag läser dina bloggar med stor glädje, unnar dig så väl att vara i NY.

Du lär dig leva med dina fotproblem och det är väl detsamma med min vä fot, det blir aldrig riktigt bra, men uthärdligt, och när jag har roligt så gör det inte ont alls..... så det sitter väl i huvvet inte vet jag. Ha det så kul och drick kaffe från Starbucks osv osv, detta är ju en otrolig chans för dig, kanske blir du kvar????

Elsa hälsar och Ingegerd också